Allt att vinna

Hej dagboken,

 

Det har varit dåligt med uppdateringar här på sistone. Anledningen är att spänningen och dynamiken från början av jobbprojektet på sistone har bytts ut mot en aningen gråare vardag. Inget pendlande till Italien utan istället 8-5 på ett kontor med samma maffiga lista av uppgifter att bara kämpa sig igenom på egen hand.

 

Det jag rent konkret har sysslat med på sistone är att dokumentera och skapa utbildningsmaterial för hur den nya lösningen skall fungera. Det har inte varit det lättaste eftersom lösningen hela tiden ändras och fortfarande inte är klar. Dessutom har jag fått äran att hålla användarutbildning också, inom ett område jag aldrig har jobbat med förut. Pga den allmänna tidspressen i projektet har det inte varit helt lätt att få hjälp av andra heller. Idel hårda nötter alltså.

 

Så vad gör jag åt en sån situation? Normalt sett; blir jävligt irriterad och tycker att alla andra är idioter som skapat den här situationen. Men den här gången har jag lyckats få en mer konstruktiv vinkel på det hela. Istället för att låta perfektionismen ta över och tycka att uppdraget är meningslöst eftersom det inte kommer gå att utföra optimalt så finns faktiskt alltid möjligheten att göra det bästa möjliga av situationen. Jag kommer inte att få skit för att utbildningen inte är perfekt, för alla inblandade vet om att förutsättningarna inte är bra. Så länge jag är rak med vad jag behöver för att kunna leverera så kan ingen anklaga mig för att ha gjort ett dåligt jobb när jag inte har fått det.

 

Istället dyker ju då faktiskt världens möjlighet upp. Genom att stå upp för mig själv och markera vilka problem som finns så blir alla andra medvetna om förutsättningarna. Jag skulle kunna använda den luckan till att slappna av och känna att jag har gjort min del och att det är någon annans fel att det inte blev bra. ”Skit in, skit ut” som man brukar säga. Men jag kan också ta möjligheten att göra lite mer än vad som förväntas av mig. Maila, ringa och tjata på folk för att få det material jag behöver. I vissa lägen kan jag hjälpa dem och de hjälpa mig tillbaka. Det är ett både roligare och mer konstruktivt sätt att spendera tiden jag ändå är på jobbet, och ett oerhört bra sätt att lära sig ta ansvar och leda. För let’s face it, jag har inte tänkt vara den som sitter och klickar i rutor framför en skärm 40 timmar i veckan särskilt länge. Eftersom jag vill jobba mer strategiskt så är det lika bra att ta den rollen direkt, även om den inte officiellt står på mitt papper.

 

För att lyckas med detta krävs ett antal saker:

• Rak och regelbunden kommunikation. Genom att hålla projektledare och övriga inblandade uppdaterade på hur det går för mig och hur mina förutsättningar ser ut så uppstår inga plötsliga överraskningar.
• Korrekta förväntningar. Både för mig själv och externt sätta en rimlig förväntningsnivå baserat på vilka resurser som finns för att utföra jobbet.
• Våga ta för sig. Jag är yngst i projektet och skall enligt pappret inte ha ansvar för någonting. Istället för att använda det som en sköld eller ett gömställe så gäller det att stå på sig och våga ta diskussionerna som garanterat uppstår när jag har egna förslag och idéer.

 

Istället för att känna att min situation är hopplös på grund av vad andra har gjort eller inte gjort så har jag världens möjlighet att hoppa över ett par steg i hierarkin och visa att jag kan göra det bättre själv. Plötsligt har jag allt att vinna och inget att förlora i det här projektet, och det är ett oerhört mycket trevligare mindset att jobba med!